The runway to success
Alla kritiserade den när den fanns. Alla saknar den nu när den inte finns. Den pirrande känslan av att vara etta, att alla stirrar på dig. Du är uttittad och granskad. Att vara en osynlig tvåa och storslagen trea som lever livet. Känslan av att dominera, känna blickarna bränna i ryggen och att varje dag hoppas att dessa blickar diggar en. Sitta bakom glasrutorna och spana, dregla och äcklas. Att få förundras över varför någon tog på sig den tröjan att få känna att jag inte gjorde det misstaget. Att vara tjej och ströva här innebär ett första år av spanande ett andra år av lite spanande och ett tredje år med rak rygg, självförtroende och veta att det spelar ingen roll jag är ändå äldst för att skaffa sig en yngre karl finns inte riktigt på kartan. Att vara kille däremot innebär ett första år med lite spanande men förlite självförtroende för att göra något åt de känslor som väcks. Med åren kommer självförtroende och tredje året blir spaning på hög nivå där kontakt kanske till och med vågar tas. Men vart tar allt detta vägen när vi mest springer om varandra antingen på övervåningen eller i källaren? Älskad och Hatad, men Draggen är inte Draggen utan catwalket. Inget blir det samma när en vägg slås upp mitt på och halva skolan skall flyttas till Mimer. Det är en sorg.
Tiden går fort när man har roligt
Ännu en helg av bravader har passerat. Själv har undertecknad befunnit sig på en buss, på en båt. Hemkommen 05.00 i morse från en resa längst Sveriges östkust till Gotland. Detta resulterade dessvärre i två förluster och största delen av tiden agerande bänkvärmare med några inslag av sjukvårdare och materialare. Men tro det eller ej efter regn kommer solsken och efter denna helg har min uppfattning och vissa människor gjort en helomvändning. Det visar sig att chickflicks, skvaller och matchmaking kommer bli den genemsama nämnaren
år, även för ledarstaben, vem hade trott det?
Hemma verkar det som om andra toner ljöd i öronen men frågan är ju vad folk kommer ihåg egentligen? Jag kan lova att ni satte lite färg på bussresan till Uppsala, om vi bortser från det totala demensen som verkade råda. Droskan lär ha fått känna på en hel hop GOA gubbar och gummor. Kan även passa på att bju på ett citat från helgens telefonsamtal.
" - Du verkar ju vara på topp nu?
- Nej, jag är på sneen, jag kan inte gå rakt!"
Olivia
år, även för ledarstaben, vem hade trott det?
Hemma verkar det som om andra toner ljöd i öronen men frågan är ju vad folk kommer ihåg egentligen? Jag kan lova att ni satte lite färg på bussresan till Uppsala, om vi bortser från det totala demensen som verkade råda. Droskan lär ha fått känna på en hel hop GOA gubbar och gummor. Kan även passa på att bju på ett citat från helgens telefonsamtal.
" - Du verkar ju vara på topp nu?
- Nej, jag är på sneen, jag kan inte gå rakt!"
Olivia
