muttmamma

Alla kritiserade den när den fanns. Alla saknar den nu när den inte finns. Den pirrande känslan av att vara etta, att alla stirrar på dig. Du är uttittad och granskad. Att vara en osynlig tvåa och storslagen trea som lever livet. Känslan av att dominera, känna blickarna bränna i ryggen och att varje dag hoppas att dessa blickar diggar en. Sitta bakom glasrutorna och spana, dregla och äcklas. Att få förundras över varför någon tog på sig den tröjan att få känna att jag inte gjorde det misstaget. Att vara tjej och ströva här innebär ett första år av spanande ett andra år av lite spanande och ett tredje år med rak rygg, självförtroende och veta att det spelar ingen roll jag är ändå äldst för att skaffa sig en yngre karl finns inte riktigt på kartan. Att vara kille däremot innebär ett första år med lite spanande men förlite självförtroende för att göra något åt de känslor som väcks. Med åren kommer självförtroende och tredje året blir spaning på hög nivå där kontakt kanske till och med vågar tas. Men vart tar allt detta vägen när vi mest springer om varandra antingen på övervåningen eller i källaren? Älskad och Hatad, men Draggen är inte Draggen utan catwalket. Inget blir det samma när en vägg slås upp mitt på och halva skolan skall flyttas till Mimer. Det är en sorg.