muttmamma

Jag har sett att de två kvar stående tredjedelarna har haft en välldigt rolig vecka i photoshop i alla fall men en vecka i Tanzania går inte att beskriva, det är overkligt och man kan inte förstå att människor lever hela liv på de sättet. Könsstympning, uppblåsta magar, kvinnomisshandel, barnmisshandel, våldtäkter, rån, våld, fattigdom, svält m.m. Men ändå ett land fyllt med så mycker glädje! Jag är välldigt tacksam för att vara Svensk, min famlij och att jag har det så bra som jag har det och det kändes välldigt skönt att vi skulle få komma hem till Umeå. På planet påvägen hem förändras allt och det jag möts att när vi landar är död och livshotande skador, jag känner mig tom, gråter! Det är inte förrän det kommer så nära in på som man förstår att livet kan ta slut när som helst och sen finns man liksom inte mer! Tomhet, hjälplöshet!